class: center, middle # Kantiansk <br> pliktetik --- ### Plikten framför allt! * Det existerar på ett eller annat sätt allmängiltiga ***regler*** som ingen människa bör bryta mot. * Moraliskt rätt = **att handla utifrån plikt** = det vi har en *skyldighet att göra*, för eller mot, *andra människor* likväl som, för eller mot, *oss själva* * Mest tongivande pliktetikern (och som vi nu kommer utgå ifrån): **Immanuel Kant** (1724-1804) --- ### Endast viljan kan vara god * ***Intentionen*** (avsikten) ger våra handlingar dess värde * Vi kan inte "råka" göra gott – **vi måste vilja det!** <br><br> * Människor med dåliga motiv skall inte prisas om deras handlingar ger goda konsekvenser * Hur gott jag än *uppfattas* handla har jag inte handlat gott om mitt **motiv** inte varit att **följa min plikt** * Det räcker dock inte med att "råka" göra det plikten säger, vi måste handla *på grund av* plikten. Inget annat än att handla *för* plikten är moraliskt gott. --- ### Det rätta är gott i sig självt * En god vilja är aldrig god på grund av det denna vilja uppnår: **en god vilja är alltid god *i sig själv*** * Om jag besöker min döende vän ska jag inte göra det av medlidande eller för att jag vill uppfattas som en god vän, jag ska göra det för att det är min *plikt*. * = **handla av plikt** **oavsett** **konsekvenser** * Jag bör aldrig vara ärlig enbart därför att jag vill behålla mina vänner. Att handla moraliskt är att välja ärligheten *för dess egen skull*.<br><br> * Den rätta handlingen är värdefull i sig själv, **inte som ett medel, utan endast som ett mål**. --- ### Det kategoriska imperativet * Vad som är en plikt (och inte) avgörs av ***universaliserbarheten*** hos våra handlingar = om de bär på något **allmängiltigt** * Plikten = en regel som *kan* och ***bör*** **gälla alla** **Kategoriska imperativet:** > "Handla endast efter den regel som du skulle vilja upphöja till allmän lag.” (KI) * _imperativ_ = ”en sats som talar om hur vi bör handla” * *kategoriskt* = *ovillkorat* = gäller *oavsett* situation och individ --- * Att ”vilja upphöja” en regel till en sådan lag betyder att man **måste önska att andra ska följa regeln** * Om jag vill vara moralisk får jag alltså inte handla annorlunda än vad jag vill att andra gör * *på ytan*, en del gemensamt med den kristna gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”... MEN... --- ### Frihet & förnuft * **Vanlig feltolkning** = vi ska följa regler _uppsatta av andra_ * "Allmän lag” betyder _inte_ juridisk lag eller social norm utan **moralisk lag** * Enligt Kant kan vi endast handla moraliskt när en handling är sprungen ur **vår fria vilja** * Utan fri vilja och **förnuft** finns ingen mening att tala om moral. Ett träd kan inte ha en moral eftersom det är ”offer” för yttre omständigheter. * Vi är moraliska endast då vi handlar utifrån moraliska lagar **vi satt för oss själva** och **via det kategoriska imperativet *måste varje människa själv inse sin plikt***. --- * **Annan vanlig feltolkning** = Kant gör moralen relativ (att det vi individuellt kommer fram till *per automatik* ”blir” rätt) * MEN: Att vi exempelvis ”inser” olika saker vad gäller det moraliskt rätta handlar endast om att vi *kan missta oss*. * Det enda rätta motivet bakom en moraliskt riktig handling är det motiv som *alla* förnuftiga varelser *måste dela* * En handlingsprincip är _endast_ universaliserbar om vår egen unika situation *inte* ligger till grund för den. * För Kant innebär detta att vi bör komma fram till samma sak om vi bara tänker *lika länge och väl*. * Att vi i realiteten ofta är oense, kan endast skyllas på det faktum att brister i användandet av vårt förnuft. --- ### Människan som mål * Plikt = **moralisk skyldighet gentemot en individ** * Kant ger en **kompletterande formulering av det kategoriska imperativet** som en slags miniminivå för hur vi alltid bör *behandla* såväl oss själva som andra individer. *"Handla så att du *aldrig* behandlar mänskligheten, i såväl din egen som i varje annan person, bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål"* > = Vi bör exempelvis endast vara vänliga mot andra människor därför att deras mänsklighet *kräver det*, inte för att vi vill *få ut något* av det. --- ### Den konsekventa moralen? * För Kant är alla **plikter absoluta**: om det är fel att ljuga så är det *alltid* fel att ljuga * Plikter måste tillämpas **utan undantag**. Annars riskerar vi att hamna i konsekvensetiskt tänkande. * Problemet är dock hur vi ska hantera vad som verkar vara *högst verkliga* moraliska dilemman. * För de allra flesta tycks exempelvis en lögn, då och då, vara högst *nödvändig*. <br> <br> * Kants egna yxmördarexempel... --- * I verkligheten tycks plikter ofta **hamna i konflikt**. * _Exempel:_ Om en vän berättar något i förtroende och en annan vän frågar oss om detta: står vi inte då i valet mellan att bryta mot plikten att ”alltid hålla löften” och plikten att ”aldrig ljuga”? * Modern pliktetik försöker lösa problemet genom att upprätta en **hierarki mellan plikterna** (en rangordning). * Vi måste **_väga_ plikter mot varandra** eftersom det alltid kommer uppstå situationer där **plikter *kolliderar*** * William Ross (1877-1971) att vi **_intuitivt_** förstår vilka plikter som för tillfället står över andra plikter. * Men frågan är vad denna "intuition" faktiskt baseras på? Om vi inte alltid hamnar i ett konsekvensetiskt tänkande då vi avgör vilken plikt som ska stå över vilken i en viss situation? --- * Om elakartade utomjordingar kommer på besök och hotar att förinta vår planet om vi inte offrar en människa eller två, bör vi då inte göra det? * Kanske har vi en plikt att förhindra jordens undergång och förhoppningsvis står denna över plikten att inte döda. <br> <br> * Men frågan är _hur_ vi kommer fram till detta? Handlar det inte om att undvika en viss katastrofal _konsekvens_? * Vissa moderna pliktetiker öppnar här, till skillnad från Kant, upp för att konsekvenser trots allt har en viss roll att spela, även inom pliktetiken. * Men då kan man undra vad vi ska med den pliktetiska teorin till från första början? --- Den stora frågan blir kanske ändå i slutändan om vi anser att moralen *alltid bör* eller *aldrig bör* vara villkorad. Huruvida något är *rätt i sig självt* eller rätt *som ett medel* för något annat. Pliktetikens goda vilja ”skiner som en juvel”, men hur mycket är den egentligen värd? Allt, säger vissa! Inte mycket, säger andra!